Tärna IK Fjällvinden är världens mest framgångsrika skidklubb. Nu firar klubben 90 år och har alltjämt åkare i den absoluta världstoppen.
Mysterier ska helst fortsätta vara just mysterier. Vi vill inte alltid ha slutgiltiga förklaringar, vi vill fortsätta häpnas, förundras och spekulera. Så är det med stenarna i Stonehenge, de försvunna fartygen i Bermudatriangeln – och Tomten för all del. Så är det också med en idrottsförening i Lapplandsfjällen. Genom åren har det skrivits spaltmeter om Tärna IK Fjällvinden och hur det kommer sig att ett så litet samhälle som Tärnaby kan starta en klubb som skördar så stora framgångar. 132 segrar i världscupen och 12 VM-guld, bland annat. Är det något i vattnet, i luften, i blodet? Vad är arv och vad är miljö?
Men att skörda medaljer är faktiskt inget självända-mål för klubben som i år firar 90-årsjubileum. Precis tvärtom faktiskt. Och kanske är det just därför man varit så framgångsrika.
Vårt uppdrag som förening är att skapa bästa möjligheter för de aktiva att utvecklas efter sina egna förutsättningar och mål. Klubben ska stötta och hjälpa och ta bort hinder på vägen. Det har varit framgångsreceptet i alla år.
– Jag är ganska säker att det är den inställningen som är Fjällvindens hemlighet. Med det sagt: det finns några åkare som har den målsättningen och är beredda att göra det jobb som krävs, säger H-P Carlson som är engagerad som alpin tränare för ungdomsgruppen och som tidigare varit ordförande i Fjällvinden – trots att han kommer från Göteborg.
– Stig Malm sa någon gång att jobbet som LO-ordförande är det finaste uppdrag en arbetargrabb kan ha, att bli ordförande för Fjällvinden måste vara det märkligaste förtroendet en göteborgare kan få.
I dag är det en malmöit, Anders Persson, som har ordförandetiteln. Han har bott i norra Sverige sedan 1989 och menar att föreningslivet av nödvändighet måste se annorlunda ut på mindre orter.
Fjällvinden är så mycket mer än det rent sportsliga – våra medlemmar är väldigt engagerade vilket bidrar till utvecklingen av Tärnaby. Vi hjälper till på Gränshandelsmarknaden, har marknadsdans och annat som kan ske i vår regi som hjälper till att stärka bygden och gemenskapen. För oss är det en del i generna.
Ett led i att stärka gemenskapen var det projekt man initierade
häromåret när man bjöd in nyanlända att prova på skidåkning. Ett annat exempel på hur man anstränger sig lite mer än andra föreningar är satsningen där man erbjuder skidskola för de allra yngsta, hämtar barnen på förskolan och bjuder på mellis uppe i backen.
Precis som inom de flesta andra idrotter är det svårare att slå igenom och nå framgång i dag än vad det varit förut. Inom alpin skidåkning har det på senare år blivit allt viktigare att vara med i en klubb som är resursstark och har möjlighet att skicka sina åkare dit där det faktiskt finns snö. Klubbar som också har råd att vara långt fram rent materialmässigt.
Fjällvinden har samma utmaningar som alla andra idrottsklubbar i Sverige. De möter en mer stillasittande generation som när de väl ska aktiveras har otaliga aktiviteter att välja mellan. Alternativen var inte jättemånga när Ingemar Stenmark drog igång med sin skidkarriär.
– Förr i tiden var det kanske inte så svårt för kommunen att välja att sponsra just den alpina sporten, för det fanns ju inte så mycket annat. Men i dag är konkurrensen större. Men förutom bidrag från kommunen så finns det också privata aktörer som tycker att det finns ett kulturarv värt att supporta, säger H-P Carlsson.
Ett av alla barn som tidigt började åka var Magdalena ”Monne” Fjällström. Hon var två år när hon för första gången stod på ett par skidor. I dag är hon den klarast lysande stjärnan från Fjällvinden med plats i damlandslaget. Efter att ha varit skadad ett par säsonger är hon nu, 22 år gammal, tillbaka i landslaget med målsättningen intakt: Att en dag bli bäst i världen. För kommer man från Tärnaby och tävlar i skidåkning är det där man lägger ribban.
Jag växte upp granne med Anja Pärson och hon var ju en helt vanlig tjej som dessutom var bäst i världen. Så det har inte direkt varit så att jag saknat förebilder.
Monne berättar att hon höll koll på Anja från sitt fönster, och när hon såg att grannen åkte till backen så följde hon efter. Sedan Jens Byggmark efter förra säsongen avslutat sin karriär så är det Monne som ska upprätthålla Fjällvindens position som världens mest framgångsrika skidklubb.
– Jag kan känna ett visst tryck över att jag är det senaste hoppet från Tärnaby. Det är först på äldre dagar jag inser hur väldigt bra mina föregångare faktiskt var. När jag var liten var det liksom självklart att de var bäst i världen och att jag också skulle bli det. Men ju äldre man bli desto mer inser man hur mycket som ska till.
Text: Johan Lindberg
Foto: Marianne Lindgren
Monne Fjällström är tillbaka i landslaget. Foto: Marianne Lindgren