Vi träffades på parkeringen vid Vikmyra i Tärnaby. Ett tjugotal fiskeentusiaster i olika åldrar och med ett stort urval av fiskeutrustning. Det kändes att det var spänning i luften. Vi skulle få följa med på helikopterfiske.
Sindre Kvaale, vår guide kom farande alldeles innan avfärd och berättade att turen skulle gå till Södra Storfjället och att väder, snöförhållanden och vind fick avgöra bästa fiskeplatsen. Södra Storfjället har ett myller med små sjöar och tjärnar. Många är upplåtna för sportfiske med fin fisk. Det blev alltså först transport med egna bilar till en helikopterlandningsplats i Joeström. Alla såg vi förstås fram mot fiske på kalfjället. Några små tjärnar fullproppade med röding och öring som stod i kö för att nappa.
Alla vi som varit med förut vet att fiske inte riktigt är så enkelt. Efter att ha snirklat med helikoptern ett tag runt kalfjället kunde vi alla som var med första turen konstatera att det fortfarande låg mycket snö på fjället och lite is på en del sjöar. En kall nordanvind låg på. Det blåste lite för mycket och var nog lite för kallt och fortfarande vinter för att det skulle bli en bra fiskeupplevelse högt upp på fjället. Sindre och piloten bestämde då raskt att turen fick gå till Nedre Vinterträsket. En sjö som är ett populärt utflyktsmål för pimpelfiskare under vintersäsongen. Sjön ligger lite nedanför kalfjället och mer skyddat för hårda vindar. Här var det prunkande grönska och nästan inga spår efter vandrare eller sommarfiskare överhuvudtaget. Ett par gamla åror stod lutade mot ett träd och några övervuxna eldstäder vittnade om att det längre tillbaka funnits sommarbesökare. Men ändå kändes det som vi var först och att ingen någonsin varit just här. Detta är det fina med helikopter. Att bara bli utflugen och avsläppt och vips är vildmarken där in på bara kroppen. En dagsetapps vandring avklarad på några minuter, fantastiskt.
Helikoptern landade och lyfte fyra, fem gånger med fiskare och utrustning innan det blev helt tyst och det verkligen kändes att vi var långt ut i det orörda fjällvärlden. Förväntan var stor och fisket kunde snart ta sin början. Nu hade vi helaeftermiddagen på oss till fiske. Några av deltagarna drog på sig vadarbyxor andra började syna sina drag och flugaskar. En öring vakade inne i viken. Den bildade små svallvågor när den simmade mellan olika gömställen.
– Det kan vara den öringen vi såg i det klara vattnet när vi gick ner för landning, säger Sindre.
Öringen är en revirfisk och återkommer gärna till sin plats. Därför kan man sitta och vänta, vänta på ett bra tillfälle då den visar sig igen. Det gäller att ha tålamod.
– Klockan två har vi en brasa tänd här och alla är välkomna till kaffefika och något ätbart, säger Sindre medan alla är samlade och innan spridningen är total bland deltagarna. Är det någon som vill prova på flugfiske så har jag med lite extra utrustningar och visar gärna hur det går till, fortsätter han.
Sindre är från Norge och har flyttat till Tärnaby sedan något år tillbaka. Kärleken tog honom till området. Skidåkning vintertid och fiske sommartid är hans stora passion. Han berättar att han kommer att erbjuda helikopterfisketurer regelbundet och förhoppningsvis också med övernattning. Redan nu är han med och driver en fiskecamp vid Tärnasjön. Det märks att Sindre har vuxit upp med fiske och friluftsliv. Från det att vi landat har han sneglat mot öringen i viken. Han kan liksom inte låta bli att kasta en fluga mot makrillarna som återkommer då och då. Med ett exklusivt handbyggt flugspö får han flugan att lätt hamna rätt på vattenytan trots snårigt videris och buskage som kan ställa till det i kastögonblicket.
Vid fikarasten frågar alla nyfiket om det blivit någon fisk. Nicholas Jönsson från Älmhult visar upp en fin öring som hade följt efter hans drag länge och väl innan den bestämde sig för att hugga. Nicholas har garderat sig med både spinn- och flugspö med sig på turen. I dag verkar fisken hellre vara intresserad av drag än flugor, säger han. Det är premiär med helikopter för honom. Han tycker det är kul att träffa andra fiskare och få lära sig mer. Första gången han var i Hemavan Tärnabyområdet var för 30 år sedan med sina föräldrar.
– Nu kommer jag hit med min familj och tycker det är en helt fantastisk natur. Senare i kväll när vi kommer tillbaka ska jag ut och tälta med familjen efter Drottningleden, säger Nicholas Jönsson och fortsätter kasta ut fiskedraget om och om igen.
– Man måste ha tålamod menar han och konstaterar att han skulle kunna hålla på hur länge som helst.
Största fisken under turen fick en dam från Lycksele på en röd liten spinnare. Innan klockan nitton samlade vi ihop våra prylar och väntade in helikoptertransporten tillbaka till civilisationen. Nog hade det varit trevligt om vi stannat under natten och fortsatt denna fullständigt avkopplande sysselsättning. Vi konstaterade att fisken inte ville vaka särskilt mycket. Den var inte riktigt på hugget. Kanske var det för fint väder, högt vatten, eller klart vatten. Det var ingen kläckning av sländor och fisken föredrog spinnare framför flugor. Men innan vi sa farväl till fisket denna dag var det en i gänget som sa, att hade jag råd skulle jag ha en egen helikopter och fiska överallt, hela tiden. Vi andra höll med och nickade.
Foto: Sam Hedman
