Bjarne Rönnskog är mannen som hittade sin plats på jorden i Ängesdal tack vare en vänskap som tog sin början i Skövde på 60-talet. Men däremellan drev han Sånninggården i 20 år och såg till att det blev en boost för goda mat- vin- och öl upplevelser i Hemavan Tärnaby. På menyn kunde man hitta exotiska djur som krokodil och bäver men basen i menyerna bestod av råvaror med lokal anknytning. Från Sånninggården flyttade Bjarne sen till Ängesdal och började driva Bus-Idas loppis.
Varför loppisen heter Bus-Idas är en egen historia som är värd att berättas. Ida Jonsson även kallad Bus-Ida föddes 1918 och dog 1992. Hon ägde och drev den vackra gården och hönshuset i Ängesdal som har gett loppisen sitt namn. Bus-Ida gick ofta klädd i praktiska herrkläder helt enkelt eftersom dessa var bättre lämpade då hon tog hand om jordbruket, fiskade och jagade för att försörja sig själv och sin son. Under kriget var hon även gränsbevakare.
Bjarne lärde känna Karl-Ivar Jonsson från Ängesdal tidigt på 60-talet, Karl-Ivar var Bus-Idas son och drev då Boulognerskogen i Skövde som var ett känt diskotek. Det var genom Karl-Ivar Bjarne kom i kontakt med fjälltrakterna i Hemavan Tärnaby.
Sov på frysbänk i köket
Bjarnes första säsong i fjällen var på 70-talet då han arbetade som säsongsanställd hos Nettan på Umforsgården. Nettan var Bus-Idas äldre syster och känd som en matmamma av rang. Många kom dit för den goda matens skull och då speciellt hennes Ripa och Röding. Bjarne hade ett rum där han skulle bo men oftast var det uthyrt vilket gjorde att hans sängplats bestod av en madrass på en frysbänk i köket! Många av gästerna som besökte Umforsgården kom från Stockholm och hade rest till fjällen med tåg och buss.
Sånninggården
I februari 1989 köpte Bjarne Sånninggården. Gården är flyttad från Tväråträsk som ligger en bit utanför Sorsele. 1953 hade en del av gården flyttats till Klippen, 7 km från Hemavan och verksamheten kom i drift 1958. Sånninggården har alltid varit ett fjällpensionat för vandrare, förbipasserande eller vintergäster.
Det fanns en hel del oro bakom beslutet att flytta upp till Klippen, Bjarne berättar:
Jag var osäker på om pengarna skulle räcka till och om jag över huvudtaget skulle få köpa Sånninggården men jag sade upp mig från jobbet och åkte upp på vinst och förlust.
Resten är historia, under de 20 år han drev Sånninggården fick han motta många priser och utmärkelser. För oss som var unga under 90-talet var Sånninggården ett andra hem, och det är nog tur ibland att väggar inte kan tala.
Under Bjarnes sista år på Sånninggården gick den duktige kocken Johan Henriksson in som kompanjon i företaget. Johan har man för övrigt kunnat träffa på under fiskefestivalen de senaste åren då han funnits på plats för att lära ut hur man tillagar fisk på bästa sätt.
På frågan om vad som var höjdpunkterna under de 20 åren säger Bjarne snabbt att det var den suveräna personalen:
4 av kockarna bor fortfarande kvar i Hemavan Tärnaby och jag har räknat ut att det har bidragit till att 20 personer har flyttat till området bestående av min gamla personal och deras syskon och släkt.
En annan höjdpunkt var när Tore Wretman med gräddan från svenska kockeliten kom på besök. De anlände med helikopter till Klippen och åt björnfilé för det hade de inte smakat förut. Han fick ett tackbrev efteråt skrivet av Tore Wretmans fru och det brevet har han fortfarande kvar. Han belönades senare med Gastronomiska akademins stora diplom. Sen fick han också utmärkelser i Sveriges bästa bord och i White guide.
Jan Guillou var ännu en känd person som gästade Sånninggården. Han ringde upp en dag och sa:
en god vän har sagt att jag måste komma upp och äta din goda mat och smaka drycker från din välsorterade vinkällare. Han bokade för tre dagar men stannade en vecka.
Bus-Idas fick nytt liv
Efter epoken Sånninggården har Bjarne under snart 10 år drivit loppisen Bus-Idas i Ängesdal. 1998 flyttade Bjarne till gården i Ängesdal som han då hade fått ärva. Det var ett stort jobb med att städa ur det gamla hönshuset som hade stått tomt länge. Hönsskiten skulle ge plats till gamla föremål som skulle få nya liv hos ivriga loppisbesökare.
Passionen för gamla saker går inte att ta miste på men hans hjärta brinner fortfarande för god mat och dryck. Tillsammans med Eva Helleberg och Eva Östergren har han startat Tärnabygdens mat- och kulturförening. Föreningen har som ändamål att främja intresset och utveckling av lokal mat och tillhörande kultur/tradition.
Gårdens läge är helt magisk med panoramautsikt över Björkvattnet och Södra Storfjället. Bjarnes stora intresse för trädgårdsodlingar förgyller ytterligare platsen. Ofta kan en loppisbesökare bli bjuden på en kopp kaffe och ett trevligt samtal.
Jag avslutar pratstunden med en sista fråga – Hur länge tänker du hålla på med Bus-Idas loppis? Bjarne är snabb att svara:
Dom får komma med handbojor och ta bort mig härifrån om jag skall sluta, jag är nöjd med livet och stortrivs här på Bus-Idas gård.
Text och foto: Marianne Lindgren
