Sex mil rakt ut i vildmarken med skoter och pimpelspö då är Stig Strand den självklara guiden. – När solen skiner och man är ute på fjället skulle man inte behöva åka hem, säger Stig och ser lite drömmande ut. Det är ingen underdrift att Stig riktigt myser så fort han får komma ut. Det smittar av sig på oss andra och vi hänger på i lugnet och tystnaden.
Stig Strand guidar dagens skoterfiskare upp på fjället. FOTO: SAM HEDMAN
För Stig är skotern ett transportmedel för att få tillgång till allt det som fjällen har att erbjuda på vintern. Först går turen upp genom fjällbjörkskogen och efter Kungsleden. På var sin modern fyrtaktsskoter kör vi in Viterskalet och Syterskalet efter kryssmarkeringen. Första rasten blir inne i Syterskalet med lodräta väggar och stup på vardera sidan om leden.Vi passerar Syterstugan som är en av många övernattningsstugor efter Kungsleden som drivs av Svenska Turistföreningen. Vi guppar och studsar ut på Tärnasjön. För lite studsigt och guppigt är det på leden efter alla skotrar som kört före oss. För Stig Strand blir det 500 mil på skoter under en vinter. Han har hållit på att guida fisketurer sedan 1986 både sommar och vinter.
– Jag skulle kunna hålla på heltid med detta, säger han. Jag får till och med tacka nej till grupper för att jag inte hinner med. När det inte går att köra skoter för att snön tinat på våren flyger vi med helikopter. Men pimpelfiske blir det från första isen i oktober till den sista vårisen som kan dröja sig kvar ända fram till midsommar på högt belägna sjöar.
Jag skulle kunna hålla på heltid med detta. Jag får till och med tacka nej till grupper för att jag inte hinner med.
Två till tre stopp görs på utvägen. Väl valda raster med fantastisk utsikt. Innan vi lämnar lederna stannar vi på en höjd med utsikt över hela Storfjällsmassivet och Sytertopparna. Mobiltelefoner och kameror åker fram. Bilderna från denna plats skulle lätt kunna bli en fototapet i vilket rum som helst. Sen tar vi av rakt ut i vildmarken. Ett spår, sju skotrar. Gnistrande vit snö och böljande kalfjäll. Det känns som vi är först. En gråvit himmel smälter ihop med snön och det gäller att Stig vet hur vi ska snirkla oss fram mellan hängdrivor och ojämnheter. När vi stannar efter sex mil skulle det kunna vara på en fjällhed. Omöjligt för en oinvigd att veta men nu står vi faktiskt på en rödings. En sjö där nästan ingen fiskar. En sjö på nästan 900 meter över havet högt upp på kalfjället. Stig berättar att ungefär 30 tillstånd ges per år på just denna lilla sjö. Han har avtal med samebyn. Han ger oss sin syn på hållbart och långvarigt friluftsliv.
– Jag har med mig träkosor och riktiga tallrikar. Jag tar aldrig med plastmuggar och engångsprylar. Det känns viktigt att återanvända saker och ting. Allt ska tas med hem. När vi är ute i naturen gäller det att störa så lite som möjligt. Vi kör skoter i ett spår efter varandra. Ser jag några renar blir det att ta en omväg och under kalvningstiden hålla sig borta helt, säger Stig.
Stig Strand serverar kokkaffe till en törstig grupp. FOTO: SAM HEDMAN
När skotermotorerna tystnat är det verkligen tyst. Inga ljud överhuvudtaget. En korp är det enda som hörs på håll under dagen. Det känns som vi är första människorna av alla att hitta till denna plats. Vädret är det allra bästa. Nästan ingen vind, sol och bara någon minusgrad. Precis så som alla drömmer om under sin ledighet på fjället. Stig berättar för gruppen om fisket och hur det ska gå till. Maggoten träs på kroken, rätt blänks och spö delas ut. Lite instruktioner om rätta knycken och på vilket djup man bör fiska. Sen är det fritt fram. Alla tar plats vid förborrade hål och någon väljer att borra ett eget. Sen dröjer det inte länge förrän det nappar och några fjällrödingar bärgas. Agneta är nog först
Nyfångad Röding. FOTO SAM HEDMAN
med Jacob strax efter med ytterligare en. Stig förbereder lunchen en bit bort i en läsluttning medan gänget njuter i solen och fiskar på. I sluttningen skottar han en sittplats för alla, med renskinn som värmer mot snön. Sen kommer veden fram. Den sotiga grytan ställs på galler. Ett snöbord skottas till med spade. På ett renskinn dukas det upp träkosor, porslinstallrikar, dricka och tillbehör. All utrustning förvaras under färd i en kälke som är specialtillverkad för ändamålet.
– Jag serverar alltid fisksoppa när vi är ute under vintern, säger Stig medan laxen fräser i grytan.
Den värmer gott i kylan och det är viktigt att få i sig varm mat. Under sommarperioden blir det suovas med tillbehör. Allt görs i ordning på plats och slutligen hälls grädden i. Det doftar otroligt gott och det får stå och puttra en stund i den stora grytan. Doften sprider sig ut på isen och bort till de entusiastiska fiskarna. Dags för lunch. Under matrasten berättar Stig lite om sin skidåkarkarriär i alpina världscupen. Tiden går alldeles för fort och frågorna är många bland deltagarna. Han får själv en stund över till fiske efter att ha packat ihop lunchen. Och nog är det väl märkligt. Efter fem minuter vid ett av ishålen ropar Stig. Dagens största röding drar han upp ur ett gammalt hål i isen och skrattar.
– Japp, det behövdes bara några minuter.
Familjen Larsson med Stig Strand. FOTO: SAM HEDMAN
Nu måste vi packa ihop och fara hem. Alla undrade vi hur han gjorde. Stigs fiskefilosofi är att det är okej att ta upp fisken från en sjö men släppa tillbaka den som simmar i strömmande vatten. Så denna röding kommer nog att hamna i en god fisksoppa. Klockan börjar bli sen eftermiddag och dags att bege sig hemåt. På var sin skoter följer vi guiden Stig Strand, i hans spår. Vackra vyer, gnistrande snö och på ett ställe färska järvspår. Intrycken är många från dagen. Det kommer ta tid att smälta alla upplevelser.
